Brev till en vän i första lägret

Våren 2010

Hej Bror!

Det var en trevlig träff. Det är lite grand med saknad som jag tänker på allt som jag hade kunnat prata med dig om, som inte blev av. Tack speciellt för ditt tal vid vårbuffén och för vinet. 1

Det som jag inte alls kände till, som överraskade mig glatt, är att du och jag har har en del gemensamt i våra jobb, till exempel, ordet innovation på våra visitkort. Det var av den anledningen som jag bad att få beskriva mer ingående vad jag arbetar med. Det ska jag göra härnedan.

II

Du kanske kommer ihåg att jag pluddrade något om att Solidéra är ett alternativ till statlig hjälp att förbättra och att upptäcka produkter av teknologi. Du undrar säkert: vad är detta? Jag ber om om tålamod, så ska jag förklara.

Först vill jag göra dig medveten om att du och jag, i rollerna av näringsmän, befinner oss i motsatta läger; och då syftar jag på ett medel, dock inte på dess syfte. Det ena lägret, är det stora antalet människor för vilka ordet “samhället” nästan enbart är synonymt med den samling av statliga institutioner som har olika hjälpande funktioner. Däribland finns olika former av hjälp till att starta företag, och att förbättra eller att upptäcka produkter som kan bli företag. I den andan söker det lägrets företagande medlemmar, för det egna företaget och för dess anställda, raka åt sig så stor bit som möjligt av denna hjälp-kaka; och det lägrets övriga medlemmar inklusive många företagare, betraktar företag likt en samling mjölkkor som ska uppfödas, stimuleras, och skötas om för att de ska trivas och frodas och ge en stor avkastning åt bonden, det vill säga åt dem själva, i form av samhället i den nyss nämnda, särskilda betydelsen av ordet. Fast, om det sistnämnda är lägren samstämda; det är som sagt inte syftet, stor avkastning åt samhället och åt alla, som skiljer lägren åt.

Det andra lägret innefattar alla, hela mänskligheten skulle man kunna säga, men få har reflekterat över betydelsen av ordet samhället. Få har ägnat mer än en ytlig tanke åt att samhälle också kan beteckna en samling av goda relationer eller frivilliga utbyten, människor emellan; och i sådana, samverkar vi alla från tid till annan. De flesta är således omedvetet medlemmar av båda lägren.

Mitt jobb är emellertid medvetet och strikt begränsat till det andra lägret. Speciellt, Solidéra tar inte emot statlig hjälp, och Solidéra är ibland till hjälp för en eller flera samhällsmedlemmar, och inte med nödvändighet till förfång för någon enda i något samhälle. Denna begränsning har inte med politiska partier att göra. Solidéra är till för alla, med eftertryck: alla. Betrakta den bifogade bilden. Den ritades första gången år 2000, det året då jag satte igång; och den är fortfarande rättvisande, frånsett att en del organisationsnamn har försvunnit och andra har tillkommit. Ett bestämt avstånd från cirkelns medelpunkt, symboliserar ett stadium, i den process som börjar med en idé och slutar med en näringskälla. Solidéra är tänkt att fylla ett tomrum i den gröna cirkelsektorn nära medelpunkten, det vill säga, tänkt att fungera som redskap—ingenjörsmässiga och utvärderande och dokumenterande redskap—åtkomliga för alla vid de första stapplande stegen, i början av denna process.

Solidéras verksamhetsområde, från år 2000

Som deltagare inom området att förbättra och upptäcka produkter av teknologi, är Solidéra i storlek, en liten myra jämfört med den hjord av mäktiga elefanter som den statliga hjälpen utgör. Visserligen erbjuds genom mig, en eller två sällsynt förekommande ingenjörskonstnärliga färdigheter. Men inte heller de—även om de är tidsödande och svåra att förvärva, och därför har ett visst allmänt värde—ger Solidéra dess hela mening. Därför att meningen följer också av att Solidéra skyr, och är ett alternativ till, det medel som, jag inledningsvis nämnde, skiljer lägren åt.

III

Låt mig sedan berätta varför jag skriver detta till dig. Först, jag behöver lite sällskap på vägen, eller behöver bli lite sedd; till exempel, är det mig till hjälp, det faktum att du läser denna beskrivning och förstår den; och jag hoppas att du ger mig fler tillfällen. Sedan, jag behöver spegla mina tankar i en förnuftig person, så att jag klarare kan se genom mina egna grumligheter och undvika felsteg. Låt mig utveckla det sista.

Du blir säkert förvånad, för detta arbete har upptagit det mesta av min tid under nästan 10 år. Mycket har visserligen inte varit det arbete som jag har önskat göra, utan har bestått av försök att undanröja hinder för det arbetet, men även detta besvär, har gett mig en del värdefulla insikter. På mitt högst begränsade och storleksmässigt obetydliga sätt, deltar jag i processer att förbättra och upptäcka produkter av teknologi, i syfte att vidga befintliga eller att finna nya näringskällor. Således har vi ett gemensamt syfte, precis som jag tidigare skrev, och därför bör meningsutbyten rörande mitt arbete, kunna förstås och intressera oss båda. Ifall jag får utbyta fler tankar med dig, kommer med all säkerhet mina att, till en början, framstå som obegripliga eller aviga för dig. Men det ska inte avskräcka. Därför att, om du ger mig tid att bli förstådd, och själv tar dig tid att göra dig förstådd, kommer det att gagna mig, och jag hoppas det i sin tur kommer att gagna fler.

Omtänksamt av dig att ge mig ett namn, det du skrev på ditt visitkort. Jag kan emellertid inte kontakta honom, därför han kommer felaktigt tro att den fattiga lilla Solidéra önskar finansiell hjälp, eller avlönade uppdrag, från den rika mäktiga institution som han representerar. Mycket av det jag här har skrivit, syftar till att försäkra mig om att att du inte felaktigt ska tro samma sak. Jag skriver således till dig, enbart i egenskap av en före detta klasskamrat och respekterad bekantskap från barndomen, som kan tänkas vilja ge av sin egen tid till mig, av intresse för den beskrivna sakens skull.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar! Hade vi kunnat göra om träffen, hade jag föreslagit att vi skulle ha sjungit den. Att vi missade det! För visst var det det vi sjöng varje skolavslutning före sommarlovet? Så måste det ha varit, eftersom den väcker så starka känslor inom mig. Ha en bra sommar, Bror! 1

LJ

1 Brev till en vän i första lägret publicerades den 4 december 2010. Texten baseras på ett verkligt brev, med i stort sett samma innehåll, daterat den 4 juni 2010, till en klasskamrat från barndomsåren.