Mästarens ogräs

Publicerad den 28 juni 2010

En trädgårdsmästare är mästare över sina blommor. Han vattnar, rensar, stöttar, med mera, för att trädgården ska bli behaglig och vacker i hans egna och i hans gästers ögon. Om trädgården är ett samhälle, och blommornas prakt är medlemmarnas handlingar, vad är trädgårdsmästarens motsvarighet? Vilka åtgärder motsvarar vattning, rensning, stöttning, med mera, och vilka åtgärder är dåliga och vilka är bra?

Det lillas oförutsägbara storhet

Ingen samhällsmedlem kan på förhand veta vilken betydelse en annan medlem kommer att ha i framtiden. Ingen kan veta vem som blir den näste Charles Darwin, nästa Teresa av Calcutta, nästa Beda majblomman Hallberg, eller näste luffare som vandrar över en bro vid ett tillfälle på dygnet när bron vanligen är öde, och räddar livet på någon som har trillat i ån. Ingen annan än de själva var lagda eller hågade att tänka de tankar och vandra de vägar de valde att göra.

Mästarens ogräs

Det var en gång en liten blomma som ville bli den vackraste blomman av sitt slag i den lilla trädgård där hon växte. En dag gick trådgårdsmästaren förbi. Ah, ett ogräs mumlade han, och plockade bort henne. Där låg hon på gången och vissnade, men långt innan hon var helt uttorkad, hade hon gråtit sig till döds.

Två närsynta, mönstergilla mästare

I den samhälleliga trädgården arbetar två närsynta, mönstergilla trädgårdsmästare. Den förste närsynte, mönstergille mästaren är felaktiga föreställningar misstagna för sanna—exempelvis behovet av offer till gudaväsen i antikens Aten—på vars grund tvingande lagar av okunskap har formulerats. Den andre närsynte, mönstergille mästaren är förenad intolerans—harm, agg, ovilja, med mera—av det missriktade slag som grundas på felaktiga föreställningar om minoriteters handlingar och om individers onormala handlingar. Ja, där finns också en ond mästare, men honom känner alla redan till: han är de slags brott—stöld, skadegörelse, bedrägeri, med mera—som drabbar en eller flera medlemmar.

I det lilla ryms en oförutsägbar storhet. Den storhet som omskrivs i inledningen, är allas vinst, för stort kan inget bli, om inte ett stort flertal samtycker; och samtycker gör de bara ifall det gynnar dem själva. Det lilla, än i linda, avviker från den gängse förebilden, innan det växer till en ny förebild för det stora flertalet. Därav inses att dessa mönstergilla mästares närsynta misstag får till följd att hämma, betrycka, och hålla tillbaka hela samhällen på ett mycket sammansatt och invecklat sätt. Resultatet—eller snarare, bristen på resultat—är samhälleliga förbättringar som kunde ha kommit men aldrig kom tillstånd. Dessa var de förbättringar som det stora flertalet aldrig föreställde sig—den förbättrade skärpa, så att säga, som den närsynte inte föreställde sig—och därför inte i hjärtat saknar. Olyckliga effekter av misstagen, är således omärkbara för det stora flertalet; och naturligtvis är det så, för annars skulle dessa två nödgas hejda sig och tänka efter.

Detta skeende har också en annan sida. Dessa två mästare går fram, inte med ond mening, nej, de vårdar och stöttar det som allmänt anses gott, och rensar mönstergillt det som de av omedveten närsynthet, felaktigt har klassat som ont, fullständigt ovetande om det omenade, tragiska, lilla livsödet. Den lilla, obeskrivligt älskade drömmen och livsprojektet, vars kraft och glädje bubblar i ett stort medvetande och hjärta. Utrensad, uttorkad på gången.

LJ