23 mars 2008

Fakta i försvar

I

Man läser något, och upptäcker att det inte stämmer: Någon har skrivit att Hadar Lind föder upp hermeliner, för att ta ett exempel. Hadar föder inte upp hermeliner, har inte fött upp hermeliner, varken på sin gård eller någon annanstans.

Hadar och hans gård

Den felaktiga uppgiften härrör från en person i organisationen Mega. Hadar tar kontakt med Mega och påpekar att uppgiften inte stämmer med fakta, och ber dem att rätta felet, för att ingen felaktigt ska tro att Hadar har sysslat med hermelinuppfödning. Mega svarar undvikande. Hadar väntar. Påminner. Väntar. Hadar får höra att Mega säger till folk som frågar att “olika upfattningar föreligger”. Hadar blir irriterad. Varför kan inte ett uppenbart fel rättas till? Hadar insisterar på en rättelse.

Mega kan vara en dagstidning, ett statligt ämbetsverk, ett sjukhus, ett fastighetsbolag, en bank, eller någon annan organisation.

Den person i Mega, som hanterar Hadars ärende, har aldrig riktigt funderat på skillnader mellan fakta och åsikter. Hon är inte elak. Hon har att göra med människor, med känslor, med tyckanden, och med organisatoriska regler. Hon har läst och hört det sägas, många gånger: “det finns olika sanningar”. Frågan om sanning är en svår filosofisk fråga, känner hon. Hon är inte en teknisk konstruktör, fysiker, eller någon annan som arbetar med livlösa objekt eller mätvärden. Hon tror uppriktigt att allt handlar om olika uppfattningar, och att Hadar råkar vara helt ensam om sin uppfattning. Hon känner sig anklagad när Hadar insisterar på rättelse, och svarar genom att kasta skuld på Hadar. Hon blir sedan rädd, när Hadar härsknar till. Därefter, när Hadar fortsätter att insistera, förlorar sig folket på Mega i spekulationer om Hadars djupare avsikter och psykiska tillstånd.

II

Utöver de uppenbara konsekvenserna — skadad renommé, förlorade kunder, eller någon annan påtaglig förlust, vilken den nu än är — finns gömda konsekvenser, vad Hadar förstår:

jpg image lighthouse

Mega, en organisation som Hadar är beroende av, framhärdar att hålla för sann en osanning om Hadar. Detta är otvivelaktigt så, och detta är allvarligt, tänker Hadar. En osanningen som hålls för sann, är likt skenet från en drivande lysboj som tros vara ett fyrljus. Därför att, likt ett skepp, maktlöst inför att skeppets styrmän misstar lysbojen för fyren, är Hadar maktlös inför att Mega och många andra människor tar osanningen för sann; och likt skeppet, som riskerar att rännas upp på ett klippgrund, riskerar Hadar oförutsedda och oförskyllda skador; och likt skeppets styrmän som är ovetande om lysbojens förrädiskhet, riskerar inte bara Hadar, utan även utomstående, överraskande konsekvenser av att osanningen misstas för sann.

III

Mega har hissat borgbryggan

Mega förklarar att “ärendet är avslutat”. Folk som Hadar känner, hör sig för hos Mega, men blir tveksamma på vems sida de bör stå, när Mega uppriktigt beklagar att “olika uppfattningar föreligger”. Hadar ser inte längre något sätt att få Mega och andra personer att uppmärksamma osanningen för vad den är.

Hadar kan inte fatta vad som är fel. Kan dessa människor med makt över Hadar, verkligen vara likgiltiga inför att de använder, och bekantgör, osanningar om Hadar? Hur skulle det gå ifall en brobyggare var likgiltig inför hur starka brobalkarna är? Det skulle bli dyrt för ägarna eller farligt för användarna av bron, tänker Hadar.

IV

Hadar läser i böcker och tidskrifter, att det finns folk som har uppmärsammat liknande fenomen. Emellertid, någon lösning på problemet — att, genom vädjan till sakfrågan, få Mega att samvetsgrant pröva sina påståenden gentemot fakta — tycks inte finnas.

jpg image earth

En advokat eller en reporter skulle, till skillnad från Hadar, kunna få komma till tals med Mega. En advokatbyrå eller ett tidningsbolag utgör ett indirekt hot mot Megas anseende, vilket kan leda till att Mega tvingas till någon form av köpslående. Detta är inte bra, menar Hadar, eftersom det skulle leda bort från möjligheten att Mega väljer att klara ut sakfrågan och bibehålla Hadars goda anseende.

Utan att ha kloka och modiga människor i bakgrunden som ett slags beskydd, går inte detta att lösa, är Hadars slutsats. Hadars vision är en rörelse av personer med växande kunskap om hur en sådan här sak hanteras. Hadar utbildar och tränar några personer; någon bland dem, utbildar och tränar andra; så utvecklas detta. I en sådan rörelse ingår personer som är till råds och till uppmuntran, för den individ som försöker kommunicera med en stor organisation som handlar ojust av oförstånd, eller av ointresse, inför att skilja på faktum och föreställning.

LJ