Världens Överhet

Publicerad 2 februari 2012

En överhet, för alltid sann, i allting sann, står över. Ej någon kung, ej något land, ej någon stat, står högre. Tid mörk och ond, när någon makt sig sätter själv krasst överst.

En överhet, för alltid sann, i allting sann, står över. Teokrati, demokrati, var stat må vara ödmjuk, för högmod dumt, med våld som rätt, villfarelser bejakar.

En verklighet, ej flera, nej, en verklighet, en enda. Villfarelser, i deras sken den enda ter sig flera, sår söndrings frön, men kom ihåg den enda finns och enar.

Den enda en, så gränslöst stor, blott strimmor man uppfattar. I ljuset av dess hela allt, båd kung och lärd är vilsna, men vilsen kan, till världens gagn, en strimma dold upptäcka.

Blott tjänare i ingens våld, upplyfta kan varandra, och ingen nödd att ge sitt liv för hopen och deras kung, ty över dem den enda står en mästare för alla.

Förunderligt att livet självt sig lär att överleva, och somt är gott, och somt är ont, för livets överlevnad, men vilsna vi, vad godast är, vi ofta oss misstager.

En överhet, för alltid sann, i allting sann, står över. Ej någon kung, ej något land, ej någon stat, står högre. Tid ljus och god, när varje makt, den överheten lyder.