Vad kan ett bananträd göra?

What Can a Banana Tree Do? av Stanley Yankus

Aktivister för frihet ropar: “Låt oss väcka folket! Vet de inte vad som händer! Det är inte mycket tid kvar.”

Förra veckan lyssnade jag en timme på en framstående och berömd Australiensisk frihetsförespråkare som fördömde de fördärvliga, och ibland till synes onda, sidorna hos Förenade Nationerna.

Medan jag lyssnade, såg jag vägen som jag hade färdats under de senaste sju åren, rullas upp likt en film framför mitt sinnes öga. Jag hade, också, avslöjat de fördärvligheter som fanns invävda i Förenta Staternas Jordbruksdepartement och i dess program. Jag hade offrat tid, pengar, och kraft för att försöka omdana andra, med mina tal och med min litteratur. Jag hade uppriktigt trott att, när människor uppdagade sakens fakta och sanningar, skulle åtgärder för att rätta till problemen, automatiskt äga rum. Likt många fosterlandsvänner, hade jag funnit tröst i orden: “Jag försöket åtminstone att väcka upp folket. Det är allt jag kan göra.”

På framsidan av mitt Australiensiska hem har jag ett bananträd. Vad kan ett bananträd göra? Ett bananträd kan växa. Att upptäcka vad jag kan göra, och vad jag inte kan göra, är den enkla läxan som bananträdet lärde mig. Vägen till frihet är inte belagd med avslöjande fotografier av förstörelsebegär och andligt sönderfall. Jag ville ha frihet men jag lyckades inte uppnå det. Varför? Jag använde fel metod.

I staden Warrnambool, Victoria, finns det en klädesfabrikant, Fletcher Jones, som började försköna marken runt sin fabrik och göra platsen till en av de vackraste trädgårdarna i Australien. Det är kanske den mest fotograferade platsen i landet, och även långväga främlingar kommer för att se den. Denna tilldragande trädgård har påverkat och inspirerat hela befolkningen i Warrnambool till att försköna inte bara deras trädgårdar och hem, utan deras liv och karaktärer också. En trädgårdsmästare är ständigt en student till Skaparens hantverk.

Låt oss nu anta att Fletcher Jones, istället för att förbättra sin egen trädgård, hade börjat en avslöjningskampanj. Antag att han, med sitt företags köp av annonseringar som förhandlingsvapen, hade övertygat den lokala tidningen att varje vecka publicera bilder av de sämsta trädgårdarna i Warrnambool. Bilder av avfallshögar skulle ha vänt granne mot granne. Eller, antag att han hade hållit förmaningstal, i vilka han ondgjorde sig över den dåliga karaktären hos Warrnambools stadsbefolkning, och ivrat för lagar som tvingade dem till att försköna deras trädgårdar, emedan han försummade sin egen fabriksmark med ursäkten att han var en upptagen affärsman. En sådan Fletcher Jones kunde ha haft nöjet att säga: “Jag försökta att väcka folket. Det är allt jag kan göra.”

Även om avslöjanden av fördärvliga tillvägagångssätt, hos maktkoncentrationer som Förenta Nationerna och olika regeringsbyråer, kan verka nödvändigt, har jag observerat att de människor som ständigt läser och talar om sådant, blir deprimerade. De intar snart hållningen: “Det är för sent att göra något. Världen är dömd. Vad tjänar det till. Den enkle medborgaren är för inskränkt för att förstå.” Sålunda irriterade och deprimerade, är de oförmögna att komma fram till hälsosamma lösningar till deras egna problem. Sunda egenskaper och normer förfaller också: “Låt oss ha kul. Jag har inte betalt för att oroa mig.”

Efter en av mina första tal i Australien, kommenterade en lyssnare, “Det är många som vill lyssna på dig, men du skulle aldrig bli inbjuden till Australiska-Amerikanska klubben”. Vid den tiden, tänkte jag att det var en komplimang med innebörden att Amerikanerna inte kunde stå ut med att höra de fakta och de sanningar som avslöjade missförhållandena hos deras regering. Jag tycker nu att det var en rättvis kritik av de felaktiga metoder som jag hade använt mig av. Om Fletcher Jones hade avslöjat fakta om skräphögarna och de oskötta trädgårdarna, och om han hade sagt sanningen om den bedrövliga sortens personer som var ansvariga, skulle inga förbättringar ha resulterat.

Vad kan ett bananträd göra? Det kan växa. Det kan producera en del frukt. Män som Fletcher Jones, som visar upp frukterna av det bästa av deras bemödanden, inbjuder andra att smaka vad som är gott. Mitt mål är att uppnå eller praktisera frihet, och jag kan bara börja genom att förbättra mig själv. Några kommer att säga, “Jag har förbättrat mig själv”. Men hur många av oss kan ge enkla, klara svar och skäl till sådana grundläggande frågor som Varför är stöld fel? Kan en regering ge en gåva? Avgör lagen vad som är rätt eller fel?

Förmågan att ställa frågor är värd att kultiveras. Det får en man att växa. Värdens lättaste jobb, är att säga till andra att förbättra sig, och det svåraste, är att förbättra sig själv. Om var och en av oss ser till sitt eget svåraste jobb, behövs inte avslöjanden om någon Förenta Nationernas fördärvlighet; den kommer att förtvina i brist på anhängare.

Några kommer att argumentera, att förbättra trädgårdar och att uppnå frihet skiljer sig som natt och dag. Trädgårdar är materiella ting; frihet är en idé. Men, börjar inte en trädgård med en idé? Är egenskapen frihet begränsad till sinnets sfär, eller ingår också tillvarons alldagliga bestyr? Missämja, våld, och krig blir följden när en, försöker att påtvinga en annan, sin vilja.

Vad kan ett bananträd göra? Det kan växa. Det kan producera en del frukt. Det kan sända upp några nya skott. Genom att ge näring för idéer om frihet och genom att tillämpa dem, växer vår frihet, och vi väcker andras intresse av att efterlikna eller överträffa oss. Nya skott av frihet kommer att uppstå bara när denna enkla idé är förstådd och förverkligad. Om en granne beundrar mitt bananträd, kanske han börjar hysa en önskan att odla ett eget själv. Detta är Fletcher Jones metod—och jag försöker göra den till min. 1 2

28 november 2009 · LJ

1 Författaren, Stanley Yankus, är en hönsodlare från Michigan som nyligen flyttade till Australien i protest mot Förenta Staternas regerings interventioner inom jordbruket och andra områden. Observera att “nyligen” är relativt 1962, det året då What Can a Banana Tree Do? publicerades.

2 Översättaren har förkortat och tonat ned ett par meningar. Meningen i det andra stycket lyder: “Last week I listened for an hour to one of the most prominent and distinguished advocates of freedom in Australia decrying the evil and corruption of the United Nations and urging the distribution of literature to expose the deeds of evil men of this generation.” Sista meningen i det tredje stycket från slutet lyder: “If each of us will attend to his own hardest job, there will be no need to expose the failure of the United Nations idea; it will die from lack of supporters.”